Efter slaget på Österlen, förflyttning nordväst

- När är vi framme
En sprucken barnröst bröt tystnaden. Sen klockan tio på förmiddagen hade det varit förhållandevis tyst.
Pappan stretade under packningens tyngd. Egentligen oförmögen att svara bjöd han sonen på ett standardsvar.
- När mamma säger det, hon vet.
Tyst förbannade han sig. Lotten gjorde vad hon kunde, hon var stark. Starkare än han kunnat tro.
De tre dagarnas trauma hade tystnat moderns röst.

- Hon måste snart börja tala med familjen tänkte han.
Ett välkänt muller i söder fick dem alla tre skyndsamt dra sig in mellan träden.
Stigen var alldeles för avslöjande.
Kort därefter såg de hur två Su- 29 i rotepar i norr gjorde en 90 graders lyft och snart var de borta. Bara jetmotorermas ljud mullrade som åskan i eko.

En timme senare kom de till en ljusare glänta.
Lotten och pappan gled tyst fram på stigen. I gläntan låg ett sommarhus. Byggt på sextiotalet. Bruna bjälkar med följande panel. Mörka gardiner gjorde insyn omöjligt.
Som ett samtränat stridspar skyddade de var sin flank. Lottens Ak-4a riktades mot husets västra hörn.
Tystnaden tog ett djupt andetag i samma ögonblick gick Rune snabbt fram i stridsställning.
En gest att allt var klart och Lotten gjorde som sin man.

Båda lyssnade med alla sinnen på helspänn.
Huset var viktigt för dem. Väl därinne kunde de kontakta de andra. De som de lämnat kvar på sista stället.
De var yttersta länken i en lång kedja motståndsmän.
Tingsryds by låg bara en kilometer bortanför skogsbrynet längre fram. Väl där hade de snart utsikt över Trehörningen. Vid sjöns västra ände vid campingen hade ryssen ett av sina stora förråd. Dessutom en viktig sambandscentral insprängd i skogen bakom campingen. Osynlig från luften.

Lotten stack sakta nyckeln i låset, väloljat öppnades låset. En unken luft passerade dem båda. Snart var de inne i stugan.
Lotten satte tummen vid ljusknappen men drog snabbt undan den.
- Vad hade hon tänkt på?

Ett buller väckte henne, Johan sonen på sju år dunsade in.

Rune tystade dem båda med en hand över deras munnar. Johan tänkte först protestera men pappans hand hårdnade.
Därute var skogen tyst, det var till och med som om skuggorna stillnat.
Ett tyst rop hördes sen såg Johan hur pappans envetna blick var riktad mot ett skogsbryn ett par hundra meter bort.
En rak stig beväxt med enbart grästuvor i den sanka marken försvann nedåt efter skogsbrynet.
Där framme rörde sig en Svensk trupp.
Soldat efter soldat gick hopkurad med sitt vapen spejande frammåt. På båda sidor om truppen som bestod av två led gick skyttekamrater spejande åt sidorna.

- Bedömmer dem till cirka femtio till antalet kom från Johans mamma.
Rune såg med ytterliggare öppna ögon in i sin kärastes.
- Lotten hann han säga
- Nej ej läge kontrade hon snabbt