NATO medlemskap ett måste. Varför? Jo då läget verkar se ut som om vi inte har kapaciteten själva att besätta utbildningsbefälsplatserna som behövs för en massiv upprustning, så är NATO lösningen i första steget.  Då kommer möjligheten att kunna "låna" militära rådgivare till vårt utbildningssystem och på så sätt klara av att utbilda befäl samtidigt vi kan utbilda trupp. Det var så Finland hade gjort när de utbildade sin officerskår före andra världskriget, det var också delvis därför det finsk-tyska samarbetet kunde uppstå, banden fanns redan där. Ska Sverige klara av att tok rusta, kommer det i alla fall ta några år innan vi klarar av att stå helt själva. Utan medlemskap i NATO kommer det att handla om decennium. Läget är faktiskt lite som påstridigt när det gäller detta, vi måste utbilda befäl för att kunna utbilda trupp. Vi måste kunna utbilda fler lärare och fler officerare, men våra resurser har ju så att säga dränerats rätt kraftigt. Vid en kris i dag så kommer vi att bli tvungna att sätta in vårt framtida försvars befäl och lärare i direkta strider. vår framtida officerskår är dagens soldater, och med tanke på våra stridsskolors möjligheter som kommer en förlustsiffra på över 10% göra att försvaret aldrig kommer att kunna återhämta sig. Sverige kommer att få världens yngsta och sämst utbildade, därmed även okvalificerade befälskår. Vi kommer att få en försvarsledning som aldrig för trupp i större sammanhang än maximalt kompani! Sverige behöver gå med i NATO för att få ett försvar som i framtiden kan vara starkt. Att återinföra värnplikten utan att förstärka utbildningsmöjligheten är ju bara att dra täcket över huvudet och trycka på snozz!

Suicide o anhörig, nu hände det igen

Igen tänkte jag
Fick ett SMS från frun,  - hej många sjuka på jobbet
- Oj jobbigt
- Ja,  men Anders systerdotter tog sitt liv igår

Känner hur kroppen riste till,  ögonhålorna krympte,  igen tänkte jag, som om det förföljer en i livet, tanken omgående till egen vardag,  24 år av längtan och undran,  var är du nu tankar jag och ser ser upp genom det stora vardagsrumsfönstret mot en glåmig himmel,  sopbilen for förbi skingrade tanken en sekund.

Att mista en nära anhörig genom suicide präglar en för hela livet,  olika efter person.
Varje morgon kväll ensam stund är tankarna hos den man mist,  trotts ny fru sen många år och ett Svensonliv med villa Volvo Cheva o fyra härliga ungar.
När hustrun SMS kom öppnades hela följetången åter,  den där dagen du försvann.
Letandet,  oron som gick över i en inre känsla av vetskap att nu har du gjort det.
Kärleken o längtan som finns kvar lika, stark nu som då.
Inte frågan varför, det hade jag inte överlevt.
Så fort jag läser om att ett självmord begåtts känns det som om en bottenlös grav öppnas,  en jag hoppar ner i , sökande DIG.

Ändå fruktansvärt medveten om att vi aldrig mer kommer ses,  höra din röst,  din moderliga mun som omslöt mina läppar när vi älskade.

Sorg o saknad är ibland svårt sätta i ord, känslan är så privat,  vill inte prata med ngn som inte känt samma.
Tänker på fruns arbetskamrat,  känner honom lite men har ingen kontakt.
Förstår vad de nu går genom,  vill hjälpa inte skälpa.

Svårt nu igen,  men styrkan leva tar över,  vardagen blir påmind.

Varje dag tar tre människor i Sverige sitt liv.
Många påverkas i dennes närhet,  en del mycket mer än andra.
Lär dig lyssna på signaler,  säger någon att hen tänker ta livet av sig reagera omgående,  ge samtal vik inte från hens sida
Ställ upp

http://www.sjalvmordsupplysningen.se/